Sista kapitlet...

Ska se om jag lyckas få till ett nytt blad i min blogg - tänkte iaf ge de en chans trots ledsamhet å sånt skit... e nada på nå glatt humör alls ska erkännas - nope nope för nu känns allt för jävligt rent ut sagt... =( Får bli inledningen på min blogg ikväller.

Nej e nada på något kanon humör alls - detta skulle ha varit en glädjens å lyckans dag... de va iaf va moi trodde i början av veckan - men inser nu att allt e slut - för mången svek å besvikelser som gör så förbannat ont... så de e med vemod och djup smärta som sista kapitlet i en underbar sak plitas ner - men nu e mitt mått rågat på allvar verkligen... har fått nog helt enkelt av allt som gör mig så jäkla ont - egentligen vill jag nada göra nå avslut men men... känner att de får vara nog nu - less att bli sårad medvetet titt som tätt... =(

Allt gör så förbannat förbannat ont - för en värdefull sak i mitt liv upphör nu... märkligt nog på den dagen som allt varat i ett X-antal månader oxå - kan låta konstig men så känner moi med djup djup smärta i mitt bröst.. tar ett stort farväl av nå som fått mig att orka att fortsatt kämpa - nå som fått mig att leva upp på nytt... de e med tårfyllda ögon som detta knoppas ihop - men men inget varar för evigt... glömmer gör jag aldrig nej nej - kommer alltid att minnas denna bit som fyllt mitt allt med mest lycka ... =)

En vän var förbi tidigare med stark dryck - tyckte att ta dig en rejäl fylla å glöm allt... så har intagit stark drycker å kan lova att de känns i planeten - man kan säga att jag dränker mina sorger eller trist samheter... å ur högtalarna ljuder låten *Teardrops* med Shakin' Stevens passande - för tårarna rinner hela j-vla tiden faktiskt... =(

Klart för de e både vemodigt å smärtsamt att avsluta ett kapitel - som betyder så så oerhört mycket för moi... inget man direkt skrattar åt - nope nope ... =( Tänk att man aldrig lär sig - man går på samma nitar stupa löst... intala sig själv att nu kanske de e på allvar - eller fel ordval men spela roll...för sent upptäcker man att inget blidde som man hoppats å trott - så känner jag de just nu faktiskt...

Här kommer slut refrängen på bladet i min blogg - fick plita av mig något iaf... känns skönt att få göra de oxå - däremot avslutet känns nada kuligt alls... som sagt inget som egentligen vill göras - nope nope men kanske ändå bäst att de sker... känns så nu iaf kan bero på besvikelsen som råder - Who Knows... =)

Blir punkt här för denna gång.

Kramen//Brittis