Man blir...

En ny dag och ännu ett nytt blad i min blogg - känns som de nada blir så mången rader alls... korta inledning på min blogg ikväll.

Lugn morgon å f-middag som brukligt här - så kanon att få starta stillsamt å känna efter hur formen verkar å så... =) Sova längre e ju inte heller fy skam alls - lyckades ta tillvara på de rätt så ok faktiskt... ja blev de iaf från morgon timmen å någon timme framåt - för sover ju så där oregelbundet eller ej många timmar i sträck... utan e vaken lite då å då vilket nada e så bra kanske - men nåja nu e de så... =) 

Skrivlusten e inte heller direkt på topp alls - inget e de faktiskt här utan snarare mer neråt tråkigt nog... =( Så visst har tårar kommit inget ovanligt eller så - men vill ju så gärna få vara mer uppåt fast de går väldans dåligt ska erkännas... allt känns bara dystert å mörkt mörkt - nej verkligen inget som gillas heller... enda positiva e väl att moi vet varför humöret e neråt - om man kan kalla de positivt... klart de e bra om man vet orsak i å för sig - värre vore att ej vet kanske...

Inte gjort så värst mkt heller tar liksom emot att dona på för fullt - blitt gjort diverse små plockes bara sånt som ej kräver så mkt av en öm kropp... =) För min kropp e fortfarande noll på hugget alls - men vet att om moi bara vilar så brukar de bli bättre iaf... helt ok blir de ju nada eftersom besvären e kroniska - de e sånt man lär sig att få leva med... man blir ju van att även gå och ha ont - fast visst vore de härligt om man slapp ha ont...

Summeringen av veckan blir en sådan där - kunde varit betydligt bättre men men... hoppas att de blir så framöver iaf... 

Nu e de slut refrängen som hägrar på bladet i min blogg - några rader vart de ju... =)

Blir punkt här för denna gång.

Kramen//Brittis