Hade hoppats...

Okej då ska jag ta tag i dagens blad i min blogg e de tänkt, men jag tror inte att de blir så långt ikväll heller... känner mig inte direkt på nå topp humör alls snarare lite lite små nere istället - hade ju hoppas på vissa saker ikväll men nada blev de av de... får bli inledningen på min blogg nu.

Ja de blev att sitta på FB som vanligt la mig kl:2.50 i natt och blev väckt kl:6.45 av mina älskade *dunisar* jo jag va trött men de gav med sig efter kaffe och morgon rök ute på balkongen, de var verkligen frisk höst luft ute i morse - skönt faktiskt måste jag erkänna.

Denna dag har väl inte varit nog som helst lyckodag direkt var länge sen jag så till lyckan, vet inte ens om jag känner igen den nå mera... men man blir även van att leva utan lyckan - tänk vad fort vi vänjer oss vi allt egentligen, helt otroligt om man tänker efter...

Hade hoppats på en del saker ikväll men ack vad jag bedrog mig, inget blev som jag hade tänkt mig å då dalade mitt humör ännu mer - där har jag ett *måste* att sluta hoppas på att de jag verkligen vill ska ske... för borde inse att de e väldigt sällan som mina små *önskningar/förhoppningar* slår in - blir lika j-vla besviken varje gång ju helt meningslöst att utsätta sig för sånt. Sjukt att jag aldrig lär mig utan går på niten hela tiden känns de som i alla fall... =(

Förstår att ingen fattar nada av vad jag egentligen snackar om men kan inte berätta vad de e, utan jag skriver av mig helt enkelt - jag vet ju om vad de e jag pratar om... känner bara att jag bör få ut den ur kroppen... har en liten ilska samtidigt som kokar men mest e de denna besvikelse som jag utsätter mig ständigt för - fattar inte att man aldrig lär sig något... borde bli mer hård till sättet tror jag men inte lätt *lära gamla hundar sitta* lyder ju ett ordspråk, jag e ju inte den typen alls - utan den snälla varianten vilket många gånger kanske inte e så j-vla bra.

Sen har jag en annat problem att ta i tu med också- men då de jag gäller den saken så vet jag inte riktigt hur jag ska gå till väga alls... en svår nöt att knäcka som även känns väldigt tung på ett sätt, ja även lite känslosam... men eftersom jag alltid vill vara ärlig så känner jag att de finns liksom ingen annan utväg än att berätta sanningen.

Även har talar jag i gåtor vet men detta är en väldigt privat angelägenhet, som jag absolut inte tänkt yppa nadan om i min blogg. Finns en person en vän helt enkelt som jag lovat att aldrig nämna honom i mina bloggar och de e ett löfte som jag hållit också, försöker alltid hålla mina löften som jag gett åt mina nära å kära... för vet själv hur de svider om ens löfte bryts den känslan e nada rolig alls.

Ska ta och komma till slut refrängen på kvällen blad i bloggen - fick skriva av mig lite om de som finns inombords, behövde få ut lite av allt som finns där inne... just om besvikelsen som jag e expert på att råka på...

Sätter punkt här för denna gång.

Kramen// Brittis