Att bli...

Låt se alltså en ny dag och ett nytt blad i min blogg - som jag hade tänkt försöka lyckas fixa i hop faktiskt... för känner en gnutta skrivlust spira ikväll... Rätt så ok inledning på min blogg för ikväll.

Känns härligt för nu spirar min skrivlust kanske att den e på väg att komma ut för fullt på nytt igen... den har ju gått på spar låga några kvällar nu - ja sen har jag haft annat skojsigt att göra och inte direkt haft tid att fixa i hop ett helt fullt blad heller... men de e ju sånt som händer emellan åt oxå... å kommer kanske att hända fler gånger - va vet jag men antar att så kan bli.

Fy fanken vad jag har börjat *natt sudda* senare å senare la mig kl: 4.30 i morse och blev väckt av mina älskade *dunisar* först kl: 10.30 rena sov morgonen, har varit så i flera dagar nu men inte mig emot alls... nej de e skönt ska ju erkännas... sen var det grått å mulet i förmiddags så då förstår jag om mina *dunisar* sover något längre... ja de har varit trist väder hela dagen snö blandat regn som dalat ner - men de e ju klart vi går mot vintern så då e de bara att invänta snön... men inte mig emot blir ljusare ute då den kommer.

Att bli överraskad gillar väl dom flesta skulle jag tro - igår blev jag överraskad på nytt å så underbart vilken strålande härlig känsla... vad jag blev överraskade med de behåller jag för mig själv... men de har hänt alltså 2 gånger på kort tid och tala om att jag blivit lika salig båda gångerna... =) att min lycko känsla sprudlar för fullt inom bords känns så så gudomlig - ja finns som sagt var inte ord att förklara känslan men den e underbar... helt ofattbart oxå att den e kvar men inte mig emot alls - nej snarare tvärtom ju... den får gärna kvar vara... =)

Idag har jag inte gjort nå speciellt alls utan mest bara tagit de lilla lugna... skönt de med... för igår gjorde jag mer vettigheter, höll i gång i princip hela dagen men kortare små pauser bara...eftersom min kropp inte pallar med för mycket på en å samma gång så blir de att jag donar i omgångar... sen vissa dagar så har jag mer ont å då donar jag nada alls - utan bara vilar och tar det lugnt... har lärt mig att lyssna på vad min kropp säger... ja inte kanske fullt ut men lite i alla fall... händer ju att jag donar fast kroppen skriker låt bli... dumt men men.

Vet att jag sagt detta många gånger tidigare men säger de igen... tänker på mina underbara vänner som finns där för mig hela tiden - dom e så mån om mig - ja denna enorma omtanke å värme bara tanken gör mig rörd... lyckligt lottade e va jag verkligen är... vänskap e något som är enormt viktigt att ha - sen att man vårdar vänskapen och är rädd om den tycker jag e a å o... för sanna äkta vänner hittar man inte var som helst - sen bygger man upp vänskaps banden med åren som blir starkare å starkare... härligt e va de är !! =) TACK !! än en gång säger jag till mina goa underbara vänner - för att ni finns och förgyller mitt liv med all denna glädje å värme.

Ja som alltid då jag skriver min blogg så pendlar jag mellan blogg/FB så även denna kväll går liksom inte att låta bli å göra så... sen lyssnar jag på härlig musik en salig blandning från ballader till hård musik - precis som de ska vara ju... kan absolut inte vara utan musik nope har på musiken hela tiden här hos mig, går inte att vara utan blir för tyst helt enkelt...

Kanske dags att tänka på slut refrängen för ikväll på min blogg men oj så härligt att jag fick skriva av mig igen... en som vanligt strålande känsla efteråt ju... sen att min skrivlust verka roxå vara på *G* känns super ... =)

Sätter punkt här för denna gång.

Kramen//Brittis