Min ensamhet...

Hmm jaja... ett nytt blad som ska formas till min blogg e tanken... men vet nada om jag känner för att göra de ikväll... är inte direkt på världens bästa humör ... nåja får allt duga som inledning på min blogg för denna kväller...

Nä är nada på humör idag allt känns bara så j-vla trist helt enkelt... inget glatt som ens hänt på flera dagar - nej bara tråkig tråkigt å åter förbannat tråkigt... =( har en sådan där j-vla down period som tycks finnas mer å mer i mitt liv numera... eller den dyker i alla fall upp titt som tätt å inget som jag gillar för fem öre alls...sen e jag inte van från mitt *gamla* liv att känna så här alls... vet liksom inte varför jag fått de nu i mitt *nya* liv... men så e de bara...

Sitter här i min ensamhet å groggar samtidigt som många tankar dyker upp både lyckliga å några mindre lycklig...blir lätt att tankar om mitt *gamla* liv dyker upp emellan åt då jag e något nedstämd... varför ja de vet jag nada men så blir de har jag märkt... minns tebax på allt som en gång varit å alla dom framför allt glada/lyckliga sakerna som hänt då - sen så kommer jag självfallet i håg dom sakerna som e mindre kuliga att minnas... å som faktiskt än idag gör väldigt ont - för har man en gång blivit djupt sårad så glömmer man ju aldrig de... =(

Tänk om jag ändå kunde öppna mig helt för min blogg å skriva allt som jag verkligen känner... men nä de går ju inte för då skulle jag vara tvungen att inte publicera den alls... nä jag får nämna bara vissa saker å i övrigt bara tala/skriva i gåtor för er som eventuellt nu läser min blogg... göra som jag hittills gjort helt enkelt... men de funkar väl oxå antar jag...

Lyssnar på en låt som heter *You Make Me Feel* med gruppen Bonfire - en låt som handlar om saknad, smärta å längtan till de som varit... typ nå sånt... vet inte varför jag *plågar* mig med denna låt jämt då jag e nedstämd... får har ju inga minnen förknippade till denna låt mer än att en mycket gamla ( känt i snart 30 år) god å kär vän spelade upp den för mig förra sommaren... vem denna gamla goda kära vän e låter jag vara osagt här...kan väl säga att denna vän betytt väldigt mycket för mig under många år... kanske att just texten i låten får mig att minnes allt de som en gång varit - nåja vet inte säkert men kan ju vara så...

Blir att komma till slut refrängen i min blogg för ikväll... känner att jag fått skriva av mig en hel del tankar och funderingar här i min ensamhet... å de känns härligt som alltid...

Avrundar med att sätta punkt här för denna gång.

Kramen//Brittis